Nyheter

Visst är det underbart (inte för att det händer ofta, men ibland) när precis allt går som man tänkt sig . Vi hade en sådan dag idag, på jaktprovet på Hunneberg. Gick in i första par med Dipper i öppenklass för Sune Nilsson, tillsammans med träningskompisen Yvonne och lille Eddi. Eddi skötte sig utmärkt på sin debut i klassen och fick ett välförtjänt 1:a pris – grattis Yvonne! Dipper-mannen skötte sig strålande i alla delar, gjorde bland annat en landdirigering på hygget som till och med jag blev imponerad av . Den sammanfattande kritiken löd; “En hane som genomför dagens prov på ett utmärkt sätt. Han är en utmärkt markör. Gör ett strålande sökarbete. Kan dirigeras med mycket små medel. Ger ett gediget helhetsintryck!” 1:a pris med ett HP som grädde på moset blev belöningen – duktig Dipper ! Anmäler nu Dipper direkt till elitklass, han är väl så bra som Leia, Syrran får akta sig – annars springer Lillebror om!

Leia skämdes inte för sig hon heller när hon äntrade dagens kluriga och intressanta elitruta. Hon var på hugget, kan man säga, och hade nog gärna spungit omkring än på hygget och letat dummy . Tillsammans löste vi alla uppgifter på ett sätt som jag själv var mycket nöjd med och, visade det sig, även domare Isac Träffe. Vi fick fina lovord, bland annat “äckligt bra hund” , och den sammanfattande kritiken löd; “En mycket trevligt arbetande tik, löser alla dagens uppgifter på ett bra sätt. Keep up the good work!” Dagens enda 1:a pris fick vi, kändes hur bra som helst! Detta var 1:a pris nummer två och jag kommer nu direkt att anmäla till praktiskt prov. Vi har kommit med den 14/8 i Norrköping – hoppas formen håller i sig!

Stort tack till SSRK/västra för ett som vanligt trevligt prov, och till alla funktionärer!

Dagarna på Kosta blev lika trevliga som alltid! Måndag förmiddag fick Dipper sig ett 1200 meters spår, en koll inför tävlingen nästa helg. Jag spårtränar, som tidigare sagts, inte särskilt ofta , det brukar liksom fungera bra ändå, vilket gör att jag kan läga tid på annat viktigt (typ linjetag). Dipper verkar emellertid behöva lite “avborstning”, så även denna gång. Vi var lite överallt i skogen kändes det som, ibland på spåret och ibland någon annanstans. Tack och lov känner jag ju mina löss på gången , och onsdagens spår förberedde jag lite annorlunda och det fungerade alldeles utmärkt! Dipper ska få spåra några gånger till innan tävlingen och jag hoppas att det ska räcka. Leia fick vila i måndags men fick ett spår i onsdags – markerna på skjutfältet är så fina att det inte går att låta bli att lägga spår! Leia spårade utmärkt, som vanligt, hon är verkligen en fröjd att gå efter!

Tisdagen hade vi vikt åt jaktträning. Morgonen inleddes med att jag åter igen fick be om hjälp för att byta däck på min bil . Det visade sig vara en skruv som satt i däcket, och luften hade således pyst ut under natten. Jäkligt irriterande! Stort tack till Janne B som snabbt och med lite hjälp av tyngd fick loss muttrarna. Är SÅ glad att jag fick bytt “låsmuttrarna” på samtliga däck när jag senast hade punktering… det fanns tydligen någon mening med den punkan också.

Katarina och jag fick oss en mycket trevlig och givande dag tillsammans med Suzanne och Annika i Lenhovda. Underbar träningsmark och duktiga hundar – tack igen för att vi fick komma! Både Dipper och Leia skötte sig bra, Leia är dock något lite dämpad, förhoppningsvis av skendräktighet.

Det har blivit ändring i startordning inför helgens jaktprov på Hunneberg. Nu startar jag med Dipper i första par på lördagen – tillsammans med Yvonne och Eddi . Leia ska gå som par tre i Ekl men det kan bli väldigt taight med tid, så jag hoppas att jag kan få byta med någon och starta i ett senare par. Skönt dock att slippa åka två dagar.

Det blev inget spår för oss idag. Under rastningen innan spåret klev först Dipper och sedan Leia rakt in i ett getingbo. Dipper blev stungen först, skrek till och hoppade iväg och omedelbart kom Leia farande för att kolla vad det var som skrämde Lillebror. Dipper fick ett stick i vänster bakben och Leia två stick i höger framben. Först trodde jag det var jordgetingar, det har Leia råkat ut för förr utan att det har påverkat henne nämvärt. Dock visade det sig snart att så inte var fallet, då Dipper markerade lätt på sitt bakben och Leia gick väldigt försiktigt på sitt framben. Det var med andra ord bara att meddela spårläggare och tävlingsledare att vi bryter. Väl hemma hittade jag två gaddar som satt kvar i Leias ben, lite svullen är hon också. Tur i oturen att lydnaden i går inte gick klockrent…

Nu bär det snart av till Kosta. På tisdag blir det jaktträning med Katarina, Suzanne och deras duktiga goldenhundar! Är hemma igen på onsdag kväll. På torsdag ska vi till Yvonne och grabbarna i Arnäsholm för att träna och förbereda inför vårt B-prov sista helgen i augusti.

Efter IWT-helgen fick Leia vila i måndags. I tisdags åkte vi till Ingela i Markaryd för två dagars träning och trevligt sällskap. Tack igen Ingela, lika trevligt och givande som alltid! Träningen gick bra, långa dirigeringar och markeringar stod på programmet. Tyckte dock att Leia inte var fullt lika laddad som hon brukar vara, och valde därför att inte åka vidare till Skåne på torsdagen för träning som jag egentligen planerat. I torsdags åkte vi istället ner en sväng till Kungsbacka BHK för att köra lite glatt och trevligt på lydnadsplanen inför helgens tävling. Det var i och för sig väldigt varmt, men usch och fy, så trögt det gick… “Vi kan inte starta i helgen!” blev summeringen efter passet med Leia. Leia brukar alltid vara pigg och glad för lydnad, oavsett väderlek och temperatur, så jag misstänker att hon helt enkelt är skendräktig. Har inte uppfattat att hon blivit påverkad av detta tidigare, men nu när jag tänker tillbaka var det faktiskt precis samma syndrom förra sommaren. Dipper-mannen däremot, gjorde en utmärkt lydnad!

Efter en sista koll på väderleksrapporten bestämde jag mig för att i alla fall chansa på att starta i Kungsbacka på deras brukstävling “Semestersabotören”. Med lite tur kanske jag drog ett tidigt startnummer och fick gå lydnaden medan det fortfarande var hyfsat svalt..? Det gjorde jag förstås inte – jag drar för övrigt ytterst sällan det startnummer jag borde gjort – jag drog nummer 10 av 12. Platsliggningen och stegklättringen gick finfint, 10:or på båda. Sedan fick vi vänta en bra stund medan sök- och rapporthundarna och de första i min grupp gjorde sina uppletanden. Ekipage efter ekipage kom tillbaka med slokande uppsyn, några hittade bara två föremål (av fyra) och några hittade tre. “Jaha”, tänkte jag, “ska det här bli dagen då Leias fina svit med 100% uppletanden med fyra föremål ska brytas?”

“Finns det ingen tävlingsform med bara uppletande?” undrar Leia (Foto Sarah G)

Inte då! Visst var det en lite knepig ruta, och stark medvind är alltid svårt, men Leia jobbade utmärkt och fyra föremål hittade vi allt! Leia visade sig bli enda elithunden av alla grupper som hittade alla föremål och som också fick betyg 10 – jättekul! Som någon sade; “Det är under svåra förhållanden som man skiljer agnarna från vetet!”

Sedan var det slut på det roliga… Efter domarnas lunch bröt solen igenom och gassade på ordentligt. Jag kände direkt när jag ställde upp att det nog inte skulle gå så bra idag. Leia var inte alls på hugget och såsade omkring i långsamt mak. Hur vi fick betyg 9,5 av den ena domaren på fria följet är en gåta, även 8:an av den andre kändes hög. Inkallningen 8,5/8 gick ändå bättre än jag befarat för hon sprang faktiskt. Första sträckan på framåtsändandet blev perfekt! Dock kom hon knappt tillbaka på inkallningen, vilket aldrig har hänt förut. Andra utskicket började bra men strax innan gruppen vek hon ut till höger, såg plötsligt ut att bestämma sig för att hon gjort tillräckligt för idag och kom helt sonika tillbaka till mig. Kunde ju inte göra annat än att skratta åt henne.

40 poäng bort är mycket, men jag tänkte att det ändå kanske kunde räcka ihop till chans till cert – under förutsättning att vi fick fullt på spåret då förstås. Krypet blev typ 12 meter dubbelkommandon för att Leia alls skulle hänga med , betyg 8/7 var generöst! Trodde aldrig att hon skulle skälla på ljudgivningen men hon startade så glatt så, glest förstås, men ändå betyg 7,5/7. På metallapporten blev ingången trög och hon satte sig lite snett bakom mig, men ändå efter omständigheterna helt ok, betyg 9/8. På tungapporten (som hon för övrigt älskar att bära omkring på!) gjorde jag dagens tavla (känns som att jag alltid gör någon – skulle kanske öppna galleri? ). Jag visste ju att hon sannolikt inte skulle starta på första kommandot och ändå tog jag inte till ett handtecken direkt – hjärnsläpp! Istället kommenderade jag (för säkerhets skull) tre gånger, utan att hon gick, och då är det liksom inget betyg kvar. Minus 30 poäng till, med andra ord, och chansen till cert var tveklöst borta. Att Leia trots allt masade sig över hoppet åt båda håll kändes faktiskt som en liten seger.

Funderade länge och väl under kvällens kalas hos min syster Gabriella om jag skulle stryka mig från söndagens spår, men har bestämt mig för att i alla fall köra. Ett fullängdsspår i ny terräng får man ju inte varje dag, gäller att passa på. Nu är jag emellertid väldigt glad att vi inte kom med på spårtävlingen i Mariestad nästa helg! Istället ska jag starta på B-prov i Hunneberg med båda hundarna; Leia går i 3:e par i Ekl på lördagen och Dipper i 3:e par i Ökl på söndagen. Dessutom har Dipper kommit med på högrespåret i Kil den 7/8! Vi får perfekt uppladdning med några dagars spårträning med klubbkompisarna i Kosta kommande vecka.

Se här för bilder på vårt svenska flatlag på IWT!
Se här för bilder från hela IWT 2010!

Vår IWT-helg började med att vi, rätt försenade på grund av att både Ingela och jag hade glömt väldigt viktiga grejer, hämtade upp husvagnen vi skulle låna av Hanna och Jonas ute i Torslanda. TACK snälla för lånet! När vi stoppade till i Nordby för att handla effektiviserade vi genom att Maria rastade hundarna, Ingela handlade mat och jag skulle köpa vattenkokare (till kaffet!). När jag kom ut på p-platsen blev jag mycket fundersam – det stod inget husvagnsekipage där vi skilts åt..!? Utan möjlighet till kontakt då jag lämnat mobilen i bilen (vad skulle jag med den till, jag skulle ju bara in en kortis), travade jag planlöst runt på de olika p-platserna i värmen en bra stund – kändes det som i alla fall – tills jag hörde Maria ropa. Hon hade blivit anmodad att flytta vagnen omedelbart, annars…, och fått lov ställa den en bra bit bort på ett helt annat p-område.

Väl uppe på Kalnes mötte vi många glada bekanta. Kan direkt säga att hela IWT-kalaset var fantastiskt väl arrangerat! Från samling till prisutdelning, ett föredöme för andra att kopiera! Vi hade fått lov att ställa upp husvagnen på området, el fick vi också utan kostnad, väldigt smidigt för oss. Projekt ”Sätta upp förtält” blev lika förvirrande och underhållande som alltid. När tältet slutligen stod upp hade vi typ fem stänger kvar – men tältet stod i alla fall upp. Snyggt var det inte, och något var helt klart fel, med det höll för både fredagsnattens regn och söndagen rätt kraftiga blåst. Gratis peeling fick vi på köpet, tre hundar i vagnen/sängarna och en grusig/sandig p-plats – ni fattar.

Så till själva tävlingen. Jag kan inte dra alla stationer här, det blir för mycket text, men ska kommentera några grejer. Först och främst avstånden. ”Träna långa avstånd!” hade vi fått till oss innan, och det hade vi gjort – tyckte vi, i alla fall. Det var dock ännu längre än vad vi tränat och dessutom i betydligt knepigare terräng. Det som gjorde det hela än svårare var att vi aldrig fick välja vilken hund som skulle ta vilken uppgift, det var hela tiden domaren som bestämde. Mycket frustrerande – och värt att träna på! Flera av stationerna var upplagda så att nummer 1 fick en något enklare uppgift, och hade vi varit mer insatta (som flera av lagen uppenbarligen var) hade vi förstått att vi borde ha anmält laget tvärtom, med Leia som nummer 1 och Mekko som nummer 3, men det vet vi nu till en annan gång. Totalt var det 10 stationer, fördelat på fem per dag. På lördagen var det 6 apporter per hund, station 3 var en dubbelmarkering, och på söndagen 5 apporter. Totalt kunde alltså ett ekipage få ihop 220 poäng och ett helt lag (3 ekipage) 660 poäng. En del stationer tyckte vi var helt ok i svårighetsgrad och en del var väldigt svåra! Generellt bestod söndagens uppgifter av mer retningar, och tur var väl det, för det var inte bara våra hundar som var trötta i huvudet efter en lång lördag i tryckande, kvalmig värme.

Vår laginsats får vi ändå ge godkänt. Vi kom i och för sig näst sist på våra 488 poäng, kunde med lite mer flyt på söndagen ha klättrat några platser (det var väldigt tätt mellan lagen), men vad spelar ett par placeringar hit eller dit egentligen för roll på den nivån i prislistan? Det är de tre placerade man minns – i bästa fall. Vår främsta brist var att vi som förare är orutinerade av denna typ av tävling, vi tappade en hel del poäng helt på egen hand. De dirigeringsuppgifter som Trine och Leia fick på station 4 på lördagen var också i svåraste laget för deras nivå. Leia fick också störning av att en funktionär plötsligt gick iväg, nästan åt det håll hon skulle skickas, strax innan skicket. Vårt dirigeringsankare Trine hade dessvärre inte sin bästa helg i karriären. Något var det som inte riktigt stämde, det syntes väldigt tydligt, särskilt på söndagen. Hoppas verkligen att hon repar sig fort, vad det nu än är som felar. Det var dock avsevärt ”större elefanter” än vi som hade anledning att vara betydligt mer besvikna över sina insatser…

Jag är ändå nöjd med Leias insats! Tyckte att vi borde kunnat lösa station 4… en bra dag så! Men totalt sett kunde det ju faktiskt också gått sämre. Leia fick totalt 5 st 20 poängare; 2 av 6 möjliga på lördagen och 3 av 5 möjliga på söndagen, och det är jag glad för. När det flyter på går Leia riktigt fint! Vill också nämna att vårt lag på lördagen fick full pott på station 5, tillsammans med det tyska lag som sedemera placerades som delad 3:a – det var roligt! På lördagen fick Leia, med en 0:a, ihop 81 av 120 p (inte godkänt…) och kom på det på 78:e plats av de 87 ekipagen – inget att lägga på minnet alltså. Söndagen gick bättre, här fick vi ihop 89 poäng av 100 – klart godkänt! – och kom på en individuell 36:e plats. Totalt fick vi ihop 170 poäng och en 69:e plats individuellt. Mekko fick hem alla sina apporter – duktiga Mekko & Ingela! – och placerade sig på en 49:e plats totalt individuellt med sina 183 poäng (varav 3 st 20 poängare). Mekko var vårt lags bästa hund på lördagen och Leia var bäst på söndagen.

Roligast av allt var dock att Leias brorsa Munti, Waternuts Man Of The Moment, och duktiga uppfödar-Heidi hade en kanonhelg! 104 poäng av 120 på lördagen, 96 poäng av 100 på söndagen (6 st 20-poängare totalt) gav 200 poäng totalt och en finfin 8:e plats individuellt!!! Det ser ju onekligen bra ut inför kommande FLatmästerskap! Heidis lag kom på 20:e plats. Vann IWT gjorde ett svenskt laq med Leif Liljeblad som lagkapten, tvåa kom ytterligare ett svenskt lag med Morgan Thorell som lagkapten och trea ett tyskt lag. Samtliga resultat finns på www.iwt2010.no.

Avslutningsvis ett stort tack till IWT-kommittén för en fantastisk helg, till familjen Rosvall som tog hand om Dipper och till mina båda lagkamrater Ingela och Maria – härlig stämning, många skratt och god laganda – vi lärde oss mycket och hade himla roligt!

Har fått PM från ytterligare två tävlingar. Jag har haft tur att komma med på Hunnebergprovet 31/7 – 1/8 med både hundarna, dock dessvärre på två olika dagar. Ska försöka byta detta med någon kompis, hoppas det går, för om jag kommer med på spårtävlingen i Mariestad 1/8 (där jag nu står som 8:e reserv men på 18 platser) vill jag ju väldigt gärna kunna starta.

Nu hoppas jag bara innerligt att jag kommer med på högreklass spåret i Kil med Dipper 7/8…

I fredags samlade vi vårt IWT-lag för en välbehövlig träning hos Henrik i Sätila. Träningen gick rätt okej, faktiskt. Svårt är det med typ 150 – 250 m långa markeringar, men vi löser i alla fall uppgifterna. Många stora TACK till Henrik som ställde upp som funktionär, och som även kom med bra kommentarer!

Igår körde vi en sista slipning inför helgens tävling i ett ovanligt omväxlande och böljande område i Skåne-land. Till vår hjälp hade vi snälla och duktiga Annika Hecktor som avsatte en stor del av sin första semesterdag – 1000 TACK!!! Ingelas träningskompis Margreth ställde upp som funktionär med den äran – du kastade jättebra!

Hur gick det då? Hmmm… Ömsom vin, ömsom vatten – kan man nog sammanfatta det som. Sista timmen gick bäst . Hur som helst så har vi kul ihop och ska göra vårt allra bästa i den hårda konkurrensen till helgen. Norge, here we come!

Alla som är nyfikna på hur bedömningen på A-prov går till rekommenderas att omgående gå in på Birgitta Staflund-Wibergs blogg http://www.kennelmeadowlark.blogspot.com/. En särskild puff till dig som tror att du vet hur bedömningen går till – gå gärna in och kolla om din uppfattning stämmer. Stor kram till dig Birgitta – TACK snälla för detta!