Se här för bilder på vårt svenska flatlag på IWT!
Se här för bilder från hela IWT 2010!
Vår IWT-helg började med att vi, rätt försenade på grund av att både Ingela och jag hade glömt väldigt viktiga grejer, hämtade upp husvagnen vi skulle låna av Hanna och Jonas ute i Torslanda. TACK snälla för lånet! När vi stoppade till i Nordby för att handla effektiviserade vi genom att Maria rastade hundarna, Ingela handlade mat och jag skulle köpa vattenkokare (till kaffet!). När jag kom ut på p-platsen blev jag mycket fundersam – det stod inget husvagnsekipage där vi skilts åt..!?
Utan möjlighet till kontakt då jag lämnat mobilen i bilen (vad skulle jag med den till, jag skulle ju bara in en kortis), travade jag planlöst runt på de olika p-platserna i värmen en bra stund – kändes det som i alla fall – tills jag hörde Maria ropa. Hon hade blivit anmodad att flytta vagnen omedelbart, annars…, och fått lov ställa den en bra bit bort på ett helt annat p-område.
Väl uppe på Kalnes mötte vi många glada bekanta. Kan direkt säga att hela IWT-kalaset var fantastiskt väl arrangerat! Från samling till prisutdelning, ett föredöme för andra att kopiera! Vi hade fått lov att ställa upp husvagnen på området, el fick vi också utan kostnad, väldigt smidigt för oss. Projekt ”Sätta upp förtält” blev lika förvirrande och underhållande som alltid. När tältet slutligen stod upp hade vi typ fem stänger kvar
– men tältet stod i alla fall upp. Snyggt var det inte, och något var helt klart fel, med det höll för både fredagsnattens regn och söndagen rätt kraftiga blåst. Gratis peeling fick vi på köpet, tre hundar i vagnen/sängarna och en grusig/sandig p-plats – ni fattar.
Så till själva tävlingen. Jag kan inte dra alla stationer här, det blir för mycket text, men ska kommentera några grejer. Först och främst avstånden. ”Träna långa avstånd!” hade vi fått till oss innan, och det hade vi gjort – tyckte vi, i alla fall. Det var dock ännu längre än vad vi tränat och dessutom i betydligt knepigare terräng. Det som gjorde det hela än svårare var att vi aldrig fick välja vilken hund som skulle ta vilken uppgift, det var hela tiden domaren som bestämde. Mycket frustrerande – och värt att träna på! Flera av stationerna var upplagda så att nummer 1 fick en något enklare uppgift, och hade vi varit mer insatta (som flera av lagen uppenbarligen var) hade vi förstått att vi borde ha anmält laget tvärtom, med Leia som nummer 1 och Mekko som nummer 3, men det vet vi nu till en annan gång. Totalt var det 10 stationer, fördelat på fem per dag. På lördagen var det 6 apporter per hund, station 3 var en dubbelmarkering, och på söndagen 5 apporter. Totalt kunde alltså ett ekipage få ihop 220 poäng och ett helt lag (3 ekipage) 660 poäng. En del stationer tyckte vi var helt ok i svårighetsgrad och en del var väldigt svåra! Generellt bestod söndagens uppgifter av mer retningar, och tur var väl det, för det var inte bara våra hundar som var trötta i huvudet efter en lång lördag i tryckande, kvalmig värme.
Vår laginsats får vi ändå ge godkänt. Vi kom i och för sig näst sist på våra 488 poäng, kunde med lite mer flyt på söndagen ha klättrat några platser (det var väldigt tätt mellan lagen), men vad spelar ett par placeringar hit eller dit egentligen för roll på den nivån i prislistan? Det är de tre placerade man minns – i bästa fall. Vår främsta brist var att vi som förare är orutinerade av denna typ av tävling, vi tappade en hel del poäng helt på egen hand. De dirigeringsuppgifter som Trine och Leia fick på station 4 på lördagen var också i svåraste laget för deras nivå. Leia fick också störning av att en funktionär plötsligt gick iväg, nästan åt det håll hon skulle skickas, strax innan skicket. Vårt dirigeringsankare Trine hade dessvärre inte sin bästa helg i karriären. Något var det som inte riktigt stämde, det syntes väldigt tydligt, särskilt på söndagen. Hoppas verkligen att hon repar sig fort, vad det nu än är som felar. Det var dock avsevärt ”större elefanter” än vi som hade anledning att vara betydligt mer besvikna över sina insatser… 
Jag är ändå nöjd med Leias insats! Tyckte att vi borde kunnat lösa station 4… en bra dag så! Men totalt sett kunde det ju faktiskt också gått sämre. Leia fick totalt 5 st 20 poängare; 2 av 6 möjliga på lördagen och 3 av 5 möjliga på söndagen, och det är jag glad för. När det flyter på går Leia riktigt fint! Vill också nämna att vårt lag på lördagen fick full pott på station 5, tillsammans med det tyska lag som sedemera placerades som delad 3:a – det var roligt! På lördagen fick Leia, med en 0:a, ihop 81 av 120 p (inte godkänt…) och kom på det på 78:e plats av de 87 ekipagen – inget att lägga på minnet alltså. Söndagen gick bättre, här fick vi ihop 89 poäng av 100 – klart godkänt! – och kom på en individuell 36:e plats. Totalt fick vi ihop 170 poäng och en 69:e plats individuellt. Mekko fick hem alla sina apporter – duktiga Mekko & Ingela! – och placerade sig på en 49:e plats totalt individuellt med sina 183 poäng (varav 3 st 20 poängare). Mekko var vårt lags bästa hund på lördagen och Leia var bäst på söndagen.
Roligast av allt var dock att Leias brorsa Munti, Waternuts Man Of The Moment, och duktiga uppfödar-Heidi hade en kanonhelg! 104 poäng av 120 på lördagen, 96 poäng av 100 på söndagen (6 st 20-poängare totalt) gav 200 poäng totalt och en finfin 8:e plats individuellt!!!
Det ser ju onekligen bra ut inför kommande FLatmästerskap! Heidis lag kom på 20:e plats. Vann IWT gjorde ett svenskt laq med Leif Liljeblad som lagkapten, tvåa kom ytterligare ett svenskt lag med Morgan Thorell som lagkapten och trea ett tyskt lag. Samtliga resultat finns på www.iwt2010.no.
Avslutningsvis ett stort tack till IWT-kommittén för en fantastisk helg, till familjen Rosvall som tog hand om Dipper
och till mina båda lagkamrater Ingela och Maria – härlig stämning, många skratt och god laganda – vi lärde oss mycket och hade himla roligt!