I’m back
Ber eventuellt kvarvarande besökare ödmjukast om ursäkt för min oerhört långa paus från blogg och uppdateringar
. Nu ska det emellertid bli bättring! Vad har då hänt sedan sist, A-provet i november? På hundfronten inte så mycket faktiskt. Vi har inte varit på några fler prov och det enda spännade är att Leia nu är parad, återkommer till det lite senare. Däremot har jag jobbat grymt mycket under hösten och vintern då jag förutom mitt eget arbete också fått täcka upp för en kollega som varit föräldraledig. Hon är nu tillbaka i tjänst så nu är min belastning mer normal igen.
Finaste Leia, 5,5 år gammal (Foto Katarina Rydholm Squires)
Det enda jaktprovet jag anmälde till, danska FCR’s A-prov i januari blev jag tyvärr bortlottad från, stod som enda (!) reserv… Jädrans trist, men så blir det ju lätt när det som i detta fall endast erbjuds 10 platser. Vann provet gjorde Leias unge lillebror Pete (Bjarne Holm) med Leias duktiga brorsa Munti som god 2:e vinnare. Grattis!! Jag var snubblande nära att åka med kompisen Ingela till England för att starta på ett Open FT men kom inte loss från jobbet och hade heller ingen lämplig lösning på var jag skulle göra av Dipper och Aska så pass lång tid. Misstänkte också starkt att Leia skulle börja löpa i faggorna för provet – vilket hon också gjorde då jag såg första blodfläcken samma dag (!) som provet var. Planerar dock att åka över i höst eller i januari 2014. Allra helst skulle jag vilja starta både Leia och Aska på FT under samma resa, det vore hur kul som helst!
Hundarna mår i alla fall bra. Dipper gör inte så mycket just nu, och det trivs han väldigt bra med; att bara sova, äta, rastas och få springa sina egna vägar, gosa, sova, äta, sova… är en tillvaro Dipper lätt kan tänka sig resten av livet
.
Aska, Leia och Dipper, juli 2012 (Foto Katarina Rydholm Squires)
Lill-tjejen Aska, som snart (3 april) blir 2 år, kan däremot inte få nog av träning. Har lite dåligt samvete för att jag började så sent med brukslydnaden, men tiden har liksom inte räckt till. Från att vi startade träningen på allvar i december tycker jag att hon utvecklas fint. Om vi blir klara för att starta i mitten av april återstår dock att se. Det är mycket kvar som ska pusslas ihop och störningstränas. Spårarbetet har jag ännu mer dåligt samvete för… Aska fick några spårträningar i våras och somras, kanske totalt 10 övningar? Sedan har jag tänkt på det… men att tänka på att träna spår gör tyvärr ingen hund till duktig spårhund
. Sedan kom snön tidigt, och låg kvar längre än den första snön brukar. När det vita väl var borta kom vi faktiskt ut några gånger, sedan kom det mer snö. Till slut fick jag lov att överge min “regel” att inte spåra i snö – för vem vet hur länge det ligger kvar denna gång? Försöker nu få till ett eller två spår i veckan så vi får upp lite rutin. Aska spårar bra tycker jag. Ännu är hon inte riktigt så noggran och säker som Leia, men en så bra spårhund som Leia har jag aldrig haft! Leia spårade från första gången oerhört marknära och fokuserat, är en härlig känsla att gå efter henne kan jag lova! Dock spårar Aska en miljon gånger bättre än vad Dipper gjorde i början… Bevare mig väl vad förvirrad han var… En period trodde jag faktiskt att jag skulle gå bet, men det blev ju hyfsat det med till slut.
Leia är som sagt parad. Jag tog ett blodprov ca kl 10:30 på 13:e dygnet som visade ett progesteronvärde på 10,6. Säker kan man ju aldrig vara i dessa fall, men utifrån den litteratur som finns att tillgå, och de erfarenheter jag har från våra tidigare försök, tror jag att Leia hade ägglossning under måndagen (dygn 14). Tikar har (enligt det jag kan läsa mig till) ägglossning mellan progesteronvärde 12 – 20. De släpper då äggen, men äggen är sedan inte mogna förrän efter 1 – 4 dygn senare (beroende på tiken). Ju kortare löp tiken har, ju snabbare mognar äggen. Leia har rätt långt löp, hon blodar i regel till dygn 19. Råden är att para ca 1 – 4 dygn efter ägglossning (beroende på tiken, återigen). Jag åkte därför ner till Annika på onsdagen, och vi parade på dygn 16 och 17. För två år sedan parade vi också på dygn 16 och 17, och även om det då blev en liten kull så blev det hur som helst valpar. Vi fick två jättefina parningar och Leia stod som en staty, så klar för parning var hon absolut. Unge Zar var fantastiskt duktig! Är väldigt förtjust i honom och tror att det här kan bli en riktigt fin kombination!
Nu lovar jag att uppdatera bloggen oftare
, kanske redan någon mer gång denna veckan? Varmt välkommen tillbaka!