Nyheter

Helgen efter Labradormästerskapet bar det av till Axevalla i Skara för Dippers sista brukstävling – årets SM i Bruks. Vi började med spår på lördag morgon och för första gången i år fick vi med oss alla pinnar! Rätt tävling att fixa det på . Att det blev bakspår var ju lite synd men jag är ändå himla nöjd med hela skogsarbetet! På eftermiddagen gick vi in på uppletandet och Dipper lyckades som en av få hundar plocka in alla fyra föremål. Fick betyg 9/9,5 på lätt tugg/omtag. Jag var väl inte helnöjd med arbetet, men mer än nöjd med betyget . Platsliggningen gick också bra.

Nöjd efter 9,25 i betyg på uppletandet! (Foto Annika Ramstedt)

Inför söndagens lydnad låg vi 6:a, men det var väldigt tätt mellan ekipagen. Dessvärre var Dippers Rosa Näsa mest fokuserad på marken och alla spännande dofter . De flesta moment blev lidande av detta, vilket förstås är trist. Att vi dessutom gick i värsta regnet tror jag inte påverkade så mycket. Tyvärr fick vi dubbelkommando på inkallningen då min röst inte alls bar i regn, blåst och publiksorl. Däremot fick vi bl a kommentaren “mkt fina stegförflyttningar” på fria följet och det var ju kul! Dipper gjorde också en jättefin metallapportering och hopp över hinder.Regnet strilade ner men det är fortfarande kul med lydnad! (Foto Peo)Fin fart ut på framåtsändandet! (Foto Peo)

Vi slutade på en finfin 9:e plats bland de 30 av landets bästa spårhundar som kvalat in. Med tanke på att vi låg på 29:e plats på kvallistan kan jag självklart inte vara annat än helnöjd! Bara att Dipper faktiskt lyckade komma med på SM var en mindre sensation och stor bonus. Mitt mål för SM:et var att dels förhoppningsvis få med oss tillräckligt med poäng från lördagen för att få göra söndagens lydnad och dels att försöka placera oss bättre än vår inkvalningsplats – och det grejade vi ju med god marginal!! Jag tycker att Dipper avslutade sin brukskarriär snyggt och med flaggan i topp!

Roligast på hela SM var dock att mina träningskompisar som också kvalat in (vi var 3 ekipage från samma träningsgäng på 5 pers!) gjorde superfina prestationer! Fredrik och kelpie-Hebbe kom på en fin 11:e plats och Karin med BC-Snikke fullständigt krossade allt motstånd och VANN GULD!!! Världens bästa Karin!!!

Nu blir det enbart jakt i fortsättningen för Dippers del. Aska står ivrigt och trampar för att inleda sin bruksträning. SM 2015…??

Tusen tack till duktiga Agneta Spiik som tagit de fina bilderna!

Uppladdningen inför årets Labradormästerskap startade någon gång under våren när jag fick för mig att kolla Labbeklubbens hemsida och såg att LM gick på en helg då jag faktiskt var ledig – och dessutom på Västkusten! Andra år (under de år jag haft Dipper) har LM krockat med Flatmästerskapet och det har därför inte varit aktuellt för mig att åka.

Tävlingen består av två delar, ett WT och en utställningsdel. Exakt hur Labradormästaren utsågs förstod jag inte förrän jag var på plats, men kan nu berätta att följande gäller; Den hund som vinner WT får 1 poäng, tvåan får 2 poäng o s v. Den hund som vinner den mixade Mästarklassen på söndagens utställning (där alla hundar, tikar och hanar, som deltar på både WT OCH utställning deltar) får 1 poäng, tvåan får 2 poäng o s v. Den hund som sedan har lägst antal poäng vinner LM. Man tävlar i tre klasser; Nybörjar-, Mästar- och veteranklass.

Dipper är ju ingen stor hane och eftersom hans normalvikt ligger i nivå “slim fit”, och även jag begrep att det kunde vara till vår nackdel, började jag i början av juni försiktigt öka matransonen för att den gule skulle lägga på sig något/några kilon till, vilket faktiskt inte heller skulle skada. På LM vägde han knappt 2 kg mer än sin “normalvikt” – ingen dramatisk ökning med andra ord – och såg något “maffigare” ut än annars. Vill man försöka vinna får man göra vad som krävs – och Dipper klagade då rakt inte .

Lördagens WT gick okej, inte helt i topp, men tillräckligt bra för att vinna mästarklassen . Ett kul inslag var när arrangören spelade musik när de som skulle upp “på pallen” ropades fram (tror det var We are the Champions”) och en annan låt när vinnarna ropades upp (är inte säker men tror det var “The winner takes it all”).

Dipper WT-mästare Labradormästerskapet 2012! Foto Jessica Lundin.

Söndagens utställning blev spännande. Själv tycker jag att Dipper ser riktigt trevlig ut exteriört, inte toppkvalitet, men som en labrador. Han har ju också ett VG på en officiell utställning så en liten förhoppning hade jag, får erkännas. Först var det vanlig bedömning, där Dipper gick i “jaktklassen”. Dipper skötte sig bra i ringen, fick fin kritik och placerades som 2:a i klassen. Den som vann blev sedemera BIS.

Efter att hela utställningsdelen var klar (det blev en lång dag!) var det så dags för den stora “Mästarklassen”. Tror att det var 13 hundar totalt, tikar och hanar. Vi började att springa och efter något varv plockade domaren ut fyra hundar som t o m jag kunde se sannolikt skulle placeras först. Vi nio som var kvar fick sedan springa några varv innan domaren stoppade oss, placerade om några och när han var klar stod vi först! Dipper blev alltså 5:a och stod därmed, i och med sin vinst från WT, som solklar Labradormästare! Så jädrans häftigt det kändes! Och att ha vunnit både Flat- och Labbemästerskapet samma år – ja, det går knappt att beskriva känslan!

Jag fick innan Labradormästerskapet flera kommentarer (med glimten i ögat – tror jag i alla fall..?) i stil med “vad ska du där och göra?” och “det går inte att vinna LM med en jaktavlad labbe”. Men se, det gjorde det visst !

Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid. Och, som sagts förut och som är så sant; Man måste delta för att kunna vinna och inga mästerskap vinns hemma på sofflocket! Heja alla vänner som antar stora utmaningar!

Från vänster Nybörjarmästare, Labradormästare och Veteranmästare. Foto Jessica Lundin.

Lika roligt var att duktiga Hannna Andersson med sin fina Leia-son Skoj följde upp förra helgens succé på FM med att ta ett 1:a pris Nkl på sin debut på officiellt B-prov! Stort grattis Hanna!! (Foto Malin Rosvall).

Ja jösses, om denna helg skulle jag kunna skriva en hel bok, men nöjer mig med en något komprimerad version

Världens bästa Leia upprepade helgen 11-12 augusti sin mamma Tiril och syster Blommas bedrift genom att vinna Flatmästerskapets elitklass!!! Jag fick också med mig vandringspriset “Cinnamon the Walking stick” för Bästa förare oavsett klass! Leias finfina poäng från grundomgången 19 (vattendirigering), 20 (dubbelmarkering land), 20 (landdirigering m störning), 19 (fältsök m vilt) gav oss ett gott försprång in i finalen. Den avslutande ca 180 meter långa dirigeringen är jag riktigt nöjd med Aska var också riktigt duktig men hamnade på en god 8:e plats, 3 poäng från final. På sin första station fick hon för sig att det var något mer spännande längre ut i skogen så efter att hon tagit upp sin apport satte hon fart utåt varpå jag gick in och blåste inkallning. Detta drog domaren hela 8 poäng för… Malin och Loke gick superfint på alla tre stationer i grundomgången men då Malin – för första och enda gången – skickade Loke innan domaren sagt okej nollade de tyvärr en station. Jättetrist, men ni kommer igen! Skoj däremot gick nästan helt i topp och blev 2:a i Unghundsklassen!! Heja Hanna och Skoj!!! Skoj fick också vandringspris för Bästa fält och Bästa samarbetsförmåga i Unghundsklassen! Stort TACK till arrangörer, sponsorer, till ALLA som gratulerat och till alla goa vänner för en toppenhelg!!!

Inför den avslutande ca 180 meter långa dirigeringen över olika typer av terräng; “nu ska du gå långt och rakt – långt – UT!” (Foto Krister Sjöstrand) Och Leia gick iväg – och som hon gjorde det! Vår klubbtidningsredaktör Låtta beskrev det så fint i Charmören nr 3; “och så kom Waternuts Caleigh och bjöd på en alldeles enastående underbar oförglömlig dirigering, rakt som ett spjut och lätt som en hind, och så lite finlir på slutet. Det kunde inte råda någon tvekan om vem som var årets Flatmästare. Jag får fortfarande ståpäls och tåröga vid blotta tanken! En mycket värdig Flatmästare 2012!”

En härlig bildserie från finaldirigeringen! Foto och montage Carina Sjögren

Goaste lilla Askahunden gjorde ett fint jobb på Hunneberg på sin B-provsdebut i början av augusti och fick ett prydligt 1:a pris och blev bästa hund på rutan. Kritiken från trevlige domaren Sven Ludvigsson löd: “En tik som genomför provets alla delar på ett övertygande sätt. God markör och ett förtjänstfullt fältarbete”. Stort tack till SSRK/Västra och sponsorer för kanonfina priser!! Ovanligt på B-prov men mycket uppskattat.
Glad matte och nöjd Aska, bästa hund på rutan och 1:a pris! Foto Låtta Bergstrand