Nyheter

Världens bästa Dipper tog sitt tredje brukscert och vann dessutom elitklass spårgruppen på Kungsbacka BHKs tvådagarstävling “Semestersabotören”! I och med det är Dipper nu också SE SpCh – Svensk Spårprovschampion (gamla brukschampionatet).

Lördagens lydnad var riktigt fin, gruppens bästa, bland annat dubbel 10:a på fria följet 🙂 och dubbel 9:a på framåtsändandet (där jag i och för sig tyckte de kunde gått högre ändå). Uppletet gick även det superbra och gav oss dagens enda dubbel 10:a (av alla elitklass spår/sök/rapporthundar). Vi tappade en pinne i skogen, men i övrigt spårade Dipper kanon och gjorde också ett superbt spårupptag! Totalt fick vi trots tappad pinne ihop fina 593,25 poäng och jag är sååå himla nöjd med min goaste bästa Dipper!!! Kunde inte ha fått en bättre sista officiell brukstävling med honom!

Alla fina kort nedan är tagna av duktiga Monica Vaihela Madsen – tack igen Monica!

Du och jag matte! Uppsamling innan starten av programmet.

Finfina stegförflyttningar på fria följet!

Full fart på båda utskicken på framåtsändandet, tvärbroms 5 meter före gruppen, passgång i transport i exakt samma tempo som mig och finfina inkallningar – duktig Dipp!

Strålande glad matte efter ett utmärkt genomfört framåtsändande!!

Jättefint upptag på metallapporten!

Uppsamling innan uppletandet – Självklart ska jag göra mitt bästa matte – det gör jag ju alltid! Åsså: “Leta!”

Både Skoj och Aska fick resultat A på höftledsröntgen och ua/00 på armbågarna! Härligt, nu har alla tre papper på fina ben.

Efter WT i Danmark åkte vi tillbaka till Markaryd för en kort mellanlandning innan jag fortsatte vidare till nästa begivenhet, ytterligare ett WT som skulle gå i Asa, strax öster om Lammhult, på söndagen. Jag har ännu inte köpt någon GPS, och saknar sällan denna manick, men i lördags kväll kunde jag sannerligen haft hjälp av en… Den enkla karta jag dragit ut från Google maps räckte inte långt, och eftersom jag envist inte stannade för att kolla i min pålitliga gamla KAK-atlas, utan fullt och fast trodde att ”snart kommer det en skylt mot Lammhult” fick jag mig en lång omväg på sisådär 5 mil… Fram kom jag emellertid så småningom och fick också väldigt god mat i mycket trevligt sällskap på middagen på Asa Herrgård.

Natten blev lite speciell. Mitt rum låg på övervåningen i det fina vandrarhemmet, och eftersom det var väldigt varmt inomhus fick fönstret stå på vid gavel hela natten. Regnet, som börjat redan på kvällen, tilltog allt mer under natten. Precis utanför mitt fönster måste det ha varit någon typ av “ränna” från taket vilket resulterade i att jag, i tillägg till värmen i rummet, sov med en känsla av att ligga i en grotta innanför ett vattenfall i ett tropiskt land – som sagt, lite speciellt…

Söndagen började i ösregn, vilket gjorde att Nybörjarklasshundarna inte hade de bästa förutsättningarna då den lilla vind som fanns trycktes ner av regnet. Aska och jag gick in som fjärde ekipage i en klass på ca 25 startande. Första stationen, en enkelmarkering på en äng med högt gräs löste hon utmärkt. Fick 19 poäng här och tror vi tappade en poäng på att Aska gick runt mig istället för att lämna av apporten framifrån. Andra station var en vattenmarkering som Aska löste jättefint. Vi tappade dock två poäng, fick 18 p, på att hon några meter innan hon var framme ville skaka sig (ösregn på redan blöt kropp blev nog aningens mycket) och jag fick lägga på ett ”kom”. Tredje stationen var en längre enkelmarkering (ca 50-60 m?) på en äng med högt gräs. Här fick hundarna inte riktigt fatt i vittringen och Aska letade en stund innan hon när hon tredje (?) gången återvände till rätt plats fick apporten. Här fick vi 15 poäng. Fjärde stationen var en walk-up i ett skogsområde med två ekipage, båda lösa. Denna station tycker jag tyvärr inte var bra upplagd. Dels var det svårt för hundarna att se kastaren bland alla träd, och framförallt kasten, men därtill gick skytten på helt fel ställe (ca 10 meter till höger och kanske 5 meter framför linjen) och sköt dessutom inte i riktning mot kasten. Det var emellertid lika upplägg för alla, och även om jag personligen inte tycker att man ska ha walk-up med lösa hundar i Nkl så finns det ju inget ”förbud” mot det. Min parkamrat hade otur och fick snabbt kalla tillbaka sin unga hund som inte alls såg kastet. Aska skötte sig, trots sin orutin på just detta moment, riktigt bra! Hon gick helt okej fot, stannade och satte sig när hon skulle, och markerade både parkamratens och sin egen apport. Hon stannade och letade där hon sett att parkamratens apport landat, som dock kastaren plockat upp, men gick efter en kort stund lite längre ut och hittade då direkt sin egen apport. Bra gjort av en så ung hund, tycker jag! 18 poäng fick vi med oss här. (I resultatlistan är emellertid 15 poäng redovisat, då regnet förmodligen gjorde domarprotokollen mycket otydliga. Fick i efterhand till mig den korrekta poängen men bryr mig inte om att be arrangören korrigera slutsumman, Aska vann ju hur som helst). Femte stationen var ett sökområde på drygt 30 * 40 meter i varierade terräng; blötmark/buskage/äng/kulle. Sex apporter låg ute och hundarna hade i Nkl 2,5 minuter på sig. Aska letade riktigt bra i regnet och hittade två apporter. Hon kom också direkt tillbaka på sin inkallningssignal. 17 poäng fick vi med oss här. Totalt fick vi ihop 87 poäng (står alltså 84 poäng i resultatlistan). Jag var såklart väldigt nöjd med Askas insats, särskilt med tanke på regnet!

Lagom till när elithundarna skulle starta vid 13-tiden upphörde regnet och vinden friskade i. Förutsättningarna var alltså avsevärt bättre än för Nkl. Jag gick parallellt med Leia först och Dipper efter. Leia hade tyvärr sin sämsta dag ever med total hjärnsmälta och var het som ett helt kärnkraftverk… Fick totalt med sig 66 poäng – och då hade hon ändå med sig poäng på alla stationer… Usch och fy, vilken dålig insats! Dipper däremot, hade åter igen en riktigt bra dag och fick till en finfin serie; 20, 19, 20, 18, 16 (sökstationen, där Dipp hittade 3 dummy på 2 minuter) => 93 poäng. På prisutdelningen visade det sig att Dipper också fick pris för ”domarens val” på station 3, en dirigering på ca 80 meter över en äng, där Dipp tydligen var den enda hunden som gick rakt (och som fick full pott). Just på denna station skötte sig Leia faktiskt okej och fick 18 poäng. Kändes såklart fantastiskt roligt att Dipper vann Ekl med 9 poängs marginal till tvåan och att Aska vann Nkl! (Dock utropades ett annat ekipage som vinnare då de räknat fel på hans poäng, men det korrigerades i efterhand).

I fredagskväll åkte hundarna och jag ner till Ingela i Markaryd. Det blev en sen kväll (blir ju lätt så när man har trevligt) och bara knappt fyra timmars sömn innan det var dags att stiga upp för resan till Danmark.

Lördagens officiella WT på Nordsjaelland var inte svårt vilket också syntes på poängen. Ekl vanns t ex på 98 p och Nkl på maximala 100 p. Det som ställde till det var de på sina ställen stora ”hav” av brännässlor som skulle forceras eller eventuellt kunde rundas. Av mina hundar gick Dipper bäst med en fin serie på 10, 19, 20, 19, 20. Enda missen för Dipper kom på vår första station, vattnet; En lätt uppgift bestående av en enkelmarkering kastad i en liten damm, dold bakom ett buskage. Att Dipper stannar vid vattenkanten är jag alltid beredd på – och van vid – men att även Leia skulle krångla till det för sig, det anade jag inte. Trodde faktiskt att hon lätt skulle toppa denna station men så blev icke fallet… Fick snopet gå därifrån med 10 poäng även på henne. Leia följde sedan upp med 20, 19, 20, 14. På sista stationen tappade hon fokus något så där rök en del onödiga poäng. Leia hamnade med sina 83 poäng i mitten av de 30 startande och Dipper blev 7:a. Är ändå väldigt nöjd med dagen, särskilt med Dipper som jag tycker ställde upp fint trots att han innerligt avskyr brännässlor! Ingelas Mekko gick som vanligt bra och hamnade på 89 p, precis före Dipper. Tack Ingela för ännu en trevlig resa!

I går kväll träffades Malin, Hanna och jag för lite “B-provs-träning” med vilt. Syskonen är så duktiga och lovande att jag som uppfödare nästan spricker av stolthet! Förutom att de är så snälla och trevliga mot varandra (tror faktiskt att de geniunt gillar varandra!) är de helt tysta, stadiga vid sidan, tar alla vilt med utmärkt grepp och viltbehandling, markerar utmärkt både på land och vatten och simmar snabbt och effektivt. Ska man vara petig – vilket enligt andra är ett av undertecknads mer framträdande kännetecken – finns det förstås detaljer att slipa på tills det är dags för start i skarpt läge;

Loke behöver något mer erfarenhet av större sökområden, och av “provlikande områden”, så tillvida att man inte bara kör t ex sök, utan också kombinerar med markeringar i samma område. Igår hade han en tendens att återvända till markeringsplatserna, som vi lagt motsatt från söket, och tappade också fokus på sin sökuppgift. I övrigt finns det ingenting att anmärka och Malin för sin prins på ett strålande sätt!

Skoj hade också lite av Lokes tendes att återvända till markeringsområdet så även här ska vi träna mer på “provlika områden”. Sökmotivationen är dock hög så när Skoj väl förstod området löste han det utmärkt. En and som Skoj hämtat i vattnet längst ut i sökområdet hamnade på marken några meter framför Hanna. Här är det helt underbart att se Hanna. Hon blir verkligen störtförvånad när Skoj gör något oväntat, hon tror fullt och fast på att han alltid gör det han ska (vilket han till 99% också gör). Vi som är mer luttrade vet ju var svårigheterna finns… Det är emellertid få personer jag känner som reagerar lika snabbt som Hanna vad gäller korrigering – och beröm! Heja Hanna! Förutom denna lilla detalj skötte sig Skoj fantastiskt!

Askahunden kollade också av markeringsområdet men släppte det snabbt och tog sig an sökområdet med lika stor entusiasm som alltid. Aska är den av syskonen som har mest erfarenhet av sök (och som är tidigast mogen och därmed mer tränad). Anmärkningen på Aska får bli de sista avlämningarna på söket då hon kunde visat lite mer vilja att lämna av, och så vårt stora dilemma – fotgåendet i förväntan… Aska går fint vid sidan och följer mig väl (eller också har jag bara tur?) i de allra flesta fall, men när hon har hört eller sett något som hon tror ska apporteras blir hon liksom stel i både kropp och själ med 100% fokus åt det håll hon tror att hon ska gå. Jag har aldrig haft (eller ens sett, tror jag) en hund med riktigt detta beteende. Vi kämpar på och jag hoppas kunna få följsamheten tillräckligt bra för att vi inte ska behöva bli belastade av det på prov, men enkelt att lösa är det inte. Uppsidan av det hela är att Aska som sagt är ruskigt fokuserad med ett minne som en elefant. Går utmärkt att skicka på memory efter förhållandevis lång tid och spikar flera minnesmarkeringar som legat bra länge.

Goe Dipper har också tränat i veckan. I både tisdags och onsdags gästade vi grannklubben, där vi kommit med på en spårtävling om två veckor, för lydnads- och uppletandeträning. Får säga att jag tycker att Dipper just nu visar en härlig inställning och vilja och det känns riktigt kul att träna. Nu satsar vi allt på att kunna ta vårt tredje Cert och därmed bocka av ännu ett championat, och så klart på SM!

I helgen ska vi på WT i dagarna två. Lördag ska Dipper och Leia starta officiellt WT i Danmark. Vi åker tillsammans med Ingela och Mekko, som på sin första officiella WT-start för någon månad sedan vann och fick Cert! På kvällen åker jag sedan vidare upp till Asa (nära Värnamo) för att starta alla mina tre på FRK Smålands WT på söndagen. Ska bli jättekul, dels för att det är så många jag känner som ska dit och dels för att få starta Aska i skarpt läge igen.

Idag kom PM från SBK; “Vi har härmed glädjen att meddela dig att du är kvalificerad till SM i Bruks den 24-26 augusti 2012 i Skara. Varmt grattis och välkommen!” Heja gulle-Dipp . Vi kom med som näst sista hund av de 30 som bereds plats, kvalpoängen blev till sist 596,625 och vi hade 597…

Full fart med träning i helgen! I lördags morse träffade jag Nicke & Nova i Strekered för att byta spår. Även Aska fick sig ett kort spår som hon skötte utmärkt trots ett (ofrivilligt) korsande förledningsspår. Dipper fick ett i princip direktpåsläpp, spårade riktigt bra och hittade alla sina pinnar. Ska försöka spåra lite mer med honom nu och hoppas verkligen att vi kan komma med på spårtävlingen i Kungsbacka 21-22/7. Vore ju toppen om vi kunde ta det där tredje certet snart!

På eftermiddagen åkte vi ner till Katarina i Kungsbacka för lite jaktträning. Aska och Ägget fick hänga med upp till den fina sjön för några kvalitetsövningar i den tilltagande vattenvegetationen. Aska fick gå två linjer genom vassen och fick två lite längre enkelmarkeringar, också i vassen, som hon löste så fint!

I dag var det dags för ett första litet “för-prov” för valparna. Hanna och jag åkte tillsammans upp till Ingela Sjöbergs fina Ljungås. Elisabeth och Peter kom också och tillsamman bidrog vi till ett större antal vilt av varierande slag. Vårt lilla prov bestod av två enkelmarkeringar på land, ett större sökområde med sju vilt varav två låg i vattenkanten, två enkelmarkeringar på vatten i näckrosor och avslutningsvis ett kort linjetag (knappt 10 m) uppför en liten brant där en fasan låg och väntade i en liten grop. Båda valparna skötte sig riktigt fint, några smådetaljer har vi kvar att slipa på (Aska & jag har fler än Hanna & Skoj) innan våra (förhoppningsvisa, om vi kommer med) provstarter i augusti. Även de andra hundarna skötte sig bra så det blev en lyckad “test-inför-prov-dag”.

Nästa helg startar Dipper och Leia officiellt WT i Danmark på lördagen (tillsammas med Ingela & Mekko) och på söndagen startar alla mina tre på FRK Smålands WT i Asa. Känns bra att få ytterligare ett skarpt (om än inofficiellt) läge med Aska innan B-prov och Flatmästerskap i augusti.

Aska i april 2012 (Foto Birgitta Neumann)