Nyheter

Får bli korta texter om det som hänt under våren – ligger liksom väldigt mycket efter i rapporteringen…

Sista helgen i april åkte hundarna och jag över till Danmark för att starta B-prov på Mittsjälland. Efter att första omgången var klar hade Leia näst bästa poäng bland de 30 hundarna i vinnarklassen, 17+18, och Dipper låg också väl till med 17+16 (om jag minns rätt…). Till andra omgången, som bestod av en drive vilket resulterade i två smala sökområden, fick 12 hundar följa med, båda mina. Här gjorde Leia ingen bra insats, hon var lite väl laddad , men Dipper sökte helt okej och tog sig vidare till final. Sista omgången bestod av en rätt svår vattendirigering, halva sträckan relativt nära land, som vi dessvärre inte redde ut och så var den dagen över.

Något jag tar med mig från dagen är att jag från två av domarna fick kommentarer om att mina hundar var en fröjd att se i och med att de är så positiva och glada och verkar ha så stort förtroende för mig – det var väldigt roligt att höra!

Nästa prov i DK blir Danska Retrievermästerskapet 16-17 juni, dock bara för Leia.

Helgen 20-22 april hade jag nöjet att tillbringa med fem glada retrieverägare i fina Eriksmåla. Vi var på Margits oerhört pitoreska lilla gård som ligger väldigt vackert vid en liten tjärn mitt i skogen. Förmiddagarna hjälpte jag gänget med träning och eftermiddagarna hjälptes vi alla åt med träning. Aska fick bland annat hämta fågel kastad från båt, vilket ju var perfekt att få hjälp med då jag inte har tillgång till egen båt. Tack igen till Susanne, Margit, Birgitta, Håkan och Marika för en supertrevlig helg! Nedan några fina kort som Birgitta tog – tack igen!

Leias debut på B-prov i Danmark (vinnarklass) gick på sätt och vis något bättre än Dippers. Dock var Leia, som alltid precis efter löpet, lite ofokuserad, vilket ledde till att vi fick strul på den inledande markeringsuppgiften. För att göra en lång historia kort var jag i övrigt nöjd med Lieas insats men kanske inte helt med min egen…

Dagen slutade med att vi blev placerade som 2:e vinnare efter duktiga “Alma”, dock fick vi inget CK. Som vanligt blev det en mycket trevlig dag och som alltid väldigt roligt att träffa alla härliga “flatmänniskor”!

Dippers debut på B-prov i Danmark blev ingen minnesvärd upplevelse. Dipper har en hyfsat hög “högsta nivå”, men dessvärre också en ibland pinsamt låg “lägsta nivå”, på sina prestationer – detta var i den nedre regionen…

Förberedelserna såg bra ut, han var helt med på noterna och var följsam och uppmärksam. När vi anslöt till våra två parkamrater gick dock luften liksom ur ballongen då Dippers Rosa näsa vädrade in en snygg svart labbeflicka. Han verkade också övertygad om att den gula labbehanen också var en tjej (vilket jag faktiskt också trodde då den var rätt liten).

Dippers Rosa näsa, så rosa den kan bli mitt i vintern.

Provet gick som en jaktstig där ekipagen gick tätt ihop på en skogsväg och fick uppgifter omväxlande till höger resp vänster om vägen. Trevligt upplagt tycker jag, och egentligen inte alls svårt. Mitt största fokus fick jag dessvärre lägga på att så diskret som möjligt (tror inte jag lyckades så bra… ) försöka hålla Dipper på plats vid min sida då han hela tiden försökte smita iväg och kolla in de andra hundarna. När han inte fick gå iväg koncentrerade han sig istället på marken… Vi gick som sista “triss” av 24 ekipage, så där var säkert många spännande dofter… Obs! Den svarta tiken såg inte ut att alls vara i närheten av ett löp, och den andra hanen i paret visade inget intresse, så det var bara i hjärnan kopplad till den Rosa näsan som det fladdrade hjärtan och stjärnor .

Dipper är en underbar hund med många fina förtjänster och jag tycker precis lika mycket om honom som jag gör/gjort om alla mina hundar. Dock har Dipper några brister som jag inte har haft på mina tidigare hundar och som jag också har svårt att påverka (särskilt under pågående prov). Dipper starkaste drift – och som, när den växt till liv, överskuggar allt annat – är hans sexualdrift (skulle väl helst ha varit apporteringslusten). Ingen flaxande fasan eller anka i världen skulle få Dipper att hellre apportera om det finns en tik som luktar gott precis i närheten!

Nåväl, vår första uppgift blev provets enda vattenapport. Det blåste hårt och gick ordentliga vågor på sjön men tack och lov kastades viltet från land och hamnade därmed inte särskilt långt ut. Dipper gav sig av i god fart, sprang över sumpen och gick (med betoning på gick) långsamt ut bland vågorna. Där stannade han till en kort stund, vädrade in viltet och promenerade försiktigt ut och fångade in anden. Vägen tillbaka såg ut som följer; mycket långsam skritt i vattnet, långsam skritt i värsta sumpen vid stranden, skritt över liggande vass och sedan galopp när han nådde fast mark. Jag kan ju inte annat än le åt honom, även om jag förstår att andra undrar vad han håller på med.

Dipper följde upp med ett par utmärkta landmarkeringar fram till vår sista markering, den enklaste av dem. Helt öppen sikt, två personer (skytt och kastare), rop innan kastet och skott på det – det var i princip omöjligt att inte se markeringen! Jag uppfattade det också som att Dipper såg kastet, men mest intresserad var han utan tvekan av en dunge en bit till höger om markeringsområdet. När jag skickade sprang Dipper inte ut och hämtade anden, utan skuttade glad i hågen istället ut till höger, där det inte hänt någonting, där det inte fanns någon retning av något slag och där ingen vind kom ifrån. Jag skulle så gärna vilja veta vad som sker i huvudet på Dipper när sådant här händer (har alltså hänt några gånger förut…). Jag fick nu istället dirigera honom hela vägen fram till markeringen, vilket såklart drog ner markeringspoängen rejält. Trög var han också på tecknen, vilket han inte brukar vara, så något spännande tyckte han helt klart att det fanns ute till höger.

Första dirigeringen får jag ta på mig att vi inte fick in. Dipper var i och för sig lite trög, men jag borde ha skött den bättre – fy på mig! Andra dirigeringen var utmärkt! Dock fick vi p g a första missen ingen poäng på “dirigering”.

Avslutande sökarbetet började inte bra… Alla tre hundar släpptes samtidigt, och det har vi ju tränat så det var jag inte orolig över (nja, kanske lite då, att Dipper skulle förfölja den svarta tiken ). Alla tre hundar gav sig av ut på kärret och snart började de två danska hundarna leverera vilt, såg väldigt trevligt ut. Själv stod jag och undrade vart Dipper höll hus… Att han inte hängde efter någon av de andra var tydligt för de kom med vilt och Dipper syntes inte till. När parkamraterna levererade sina tredje vilt dök Dipper upp med sitt första. Sedan dröjde det ett tag innan han dök upp igen och vädrade in en – kissefläck? Han kissade i varje fall (har i princip fått bort detta förskräckliga beteende, men är han tillräckligt disträ så kommer det tydligen ändå tillbaka ), varpå jag kallade in och grälade på honom (domaren hade promenerat iväg, dock inte längre än att han såg Dippers toapaus ). Efter att Dipper fått sig en verbal uppsträckning kom han igång och hämtade i rask takt totalt 6 vilt. Jag blev faktiskt lite förvånad när jag såg att parkamraterna “bara” hade hämtat 7 var, det kändes som om de borde ha haft minst 10 var. När vi var klara fick jag påpekande från domaren (inte surt, bara upplysande) om hur de i Danmark vill att man ska lägga viltet – på en prydlig rad. Får erkänna att det var det sista jag tänkte på under söket! Jag hade liksom fullt sjå med att hålla igång Dipper, och hade i och för sig tänkt ordna upp fåglarna när vi var klara, med hann inte med detta innan domaren kom fram.

Kritiken på söket blev att vår “triss” var den mest effektiva under dagen och som tillsammans hittat flest vilt. Ja, jag säger då det… Mina parkamrater fick vardera 16 poäng på sina sök och Dipper fick 14. Själv tycker jag att skillnaden mellan Dipper och de andra två var mycket större än 2 poäng…

Vann med Cert gjorde en dansk tjej med en labbe (vet inte vad hon heter), totalt placerades 4 hundar och ytterligare tre fick s k “UDM” = Utmärkelse (som jag tror kan jämställas med 1:a, eller möjligtvis 2:a, pris-nivå i svenskt “kvalitetspristänk”).

Förutom att Kerstin, Mumme och jag hade en trevlig dag tillsammans var dagens behållning att jag fick se en trevlig ung flathane som jag lägger till gruppen “intressanta avelsalternativ”. Roligast av allt var dock att goda vännen Mumme fick sitt andra 1:a pris på sin Juni och därmed för första gången har en hund kvalificerad för högsta klassen – grattis igen Mumme!!! Tack än en gång till snälla Krister som passade Leia och Aska under tiden vi var iväg .

Nästa resa blir på söndag då Leia ska debutera på danskt B-prov på danska FCR-klubbens “förårsarrangemang”. Det ska bli kul!

Min härliga Aska genomför varje träningspass med glädje, fart och stor inlevelse och tar alla uppgifter på största allvar, oavsett om det är jaktträning, spår eller lydnad. Sin 1-års dag firade Aska med ett lydnadspass med brorsan Skoj och med att få göra de första övningarna på mina favvo-moment kryp och framåtsändande.

Kommande aktiviteter för Aska blir först MH-beskrivning i Lilla Edet 9/5 (om vi kommer med), tillsammans med brorsan Skoj. Två veckor därefter, 23/5, ska alla tre syskonen avkommebeskrivas av Inger Karlsson och Monica Broman i Borås. Sista helgen i maj debuterar Aska på WT på Norska Flatmästerskapet, eventuellt ställer jag också ut henne där (har inte bestämt mig riktigt än). Två veckor senare åker vi alla tre till Norrland för årets Unghundsderby. Start på B-prov väntar jag med till efter sommaren, och start i appellklass spår blir det sannolikt i september eller oktober. Efter det att Aska blir 18 månader i höst finns inga lämpliga lägreklass spårtävlingar och vi tar det därför lugnt med lydnadsmomenten. Vi grundar väl och försöker att få alla viktiga detaljer på rätt plats med plan att starta lägreklass, och förhoppningsvis även högre, under nästa vår.

Stort tack igen till Elisabeth Karlin som tagit alla fina kort!

Hannas busiga, fina och duktiga Skoj!

Malins vackra och duktiga prins Loke!

Igår för ett år sedan, 2011-04-03 kl 19.32 för att vara helt exakt, födde Leia fram sin första valp, stora livliga Aska. Inom ett par timmar kom också Askas båda bröder till världen. Detta första år har gått fort, och valparna har utvecklats precis så fint som vi hade hoppats. Hittills har alla varit friska, och enda “abret” är att Skoj tyvärr visar sig vara kryptochid.

I övrigt kan vi konstatera att vi fått det vi ville ha; trevliga glada hundar med hög jaktlust, stort eget driv och stor arbetsvilja. De är tysta i arbete/passivitet och de apporterar både dummy, vilt och allt annat som är löst med stor inlevelse. Malin och Hanna (och jag förstås!) är helnöjda med sina valpar och vad annat kan en uppfödare önska sig?

Här kommer några bilder från vår ettårsträff i söndag. Stort tack till snälla Elisabeth Karlin som fotade! Har många många fler bilder som jag kommer att lägga ut inom de närmaste dagarna.

Malins härliga Loke har hittat – påskharen kanske?

Skoj hittade sina fem vilt på söket på nolltid och var inte alls nöjd när han inte fick fortsätta leta!

Elisabeths fina fotomontage från Askas linjetag över fårstaketet. Aska gillar att hoppa!