Nyheter

Efter en grymt nervös förmiddag var det så dags för ultraljud. Jag vågade först inte titta på skärmen och veterinären sade ingenting… Tills slut klämde jag ur mig ett nervöst “hungrig som en varg är hon, så jag hoppas verkligen att…” varpå veterinären liksom i förbigående säger: “Ja, dräktig är hon allt”. Så skönt att höra detta! Efter lite övertalning fick jag veterinären att känna runt lite till. Han menade först att det är så svårt att räkna blåsorna och att det nästan ändå aldrig riktigt stämmer. Jag hann med att räkna till fyra stycken och tyckte jag såg en eller två till, innan veterinären raskt avslutade med “där är en kull i alla fall”. Då kunde inte ens jag med att be honom om att “snälla, kan du kolla bara en gång till – och försök räkna dem..?!”, så jag fick vackert nöja mig med att ha sett de pyttesmå “utropstecknen” som veterinären kallade dem – och det såg de faktiskt ut som i sina stora fosterblåsor!

Så roligt detta ska bli! Nu ska jag ta väl hand om den ömma blivande modern som förresten visat upp alla tänkbara tecken på att vara dräktig; olydig, lomhörd, disträ och hungrig-Hungrig-HUNGRIG!!! Hon i princip äter sig igenom promenaderna – det mesta som är lagom stort att stoppa i munnen slinker ner; jord, gräs, snö, jord, gräs, gammalt bananskal, snö, äppleskrott, lite mer jord, ett “snytpapper” någon slängt, lite mer snö, m m m m…. Funderar på att snart packa upp canvasburen att ha Dipper i när jag inte är hemma – risken är väl att hon annars snart äter upp den söta lille labradåren också…
Söta söta Leia, 9 veckor gammal.

I lördags var jag nere hos AnnHilde på Hundsystrarna och hade en endagskurs i dirigering med inriktning mot öppenklass. Ett härligt gäng på 10 ekipage; golden, flattar och labbar. Hoppas de kommer ihåg lite av allt jag sade, jag pratar i princip non-stop när jag har kurs och dessutom rätt snabbt också . Söndagen tillbringade jag och Yvonne i de stora fina hagarna i Tuleboskogen där vi körde långa linjer, drive och svåra apportkastarmarkeringar. Väldigt trevligt och givande! Dipper blir duktigare för varje pass nu, tycker jag.

Dipper på mock trial i Skåne i april 2010; Varsågod Matte!

Tycker Dipper i alla fall ! All träningstid läggs nu på Dipper, dels för att Prinsessan bara ska koncentrera sig på sina eventuella små glin i magen och dels för att Dippers mål i år är högt satta (av Matte då förstås, Dipper själv behöver inga särskilda mål mer än mål bestående av mat).

Nu har vi kört igång vår lilla träningsgrupp på lydnaden igen och alla är taggade till tusen. Det som är lite kul är att gruppen verkligen speglar mångfald; Fredrik med kelpiehanen Hebbe, Karin med border colliehanen Snikke, Åsa med tervurenstiken Tindra, Niklas med boxertiken Nova och så Dipper och jag då. Kanske kan vi också locka med oss Anna med hennes schäfertik..? En av alla fördelar med SBK – man blir duktig på olika hundar och raser och deras speciella färdigheter.

Dipper har några nya moment att lära sig inför elitdebuten i maj och det är som alltid väldigt roligt att träna in nya lydnadsmoment! Vi har börjat lite försiktigt med vinklarna på krypet och “ligg” på långa inkallningen – so far so good. Ser verkligen fram emot att få komma ut i brukskonkurrensen med Dipper! SM går på High Chaparall, nära Värnamo, helgen 19-21 augusti… Det är väl kanske för mycket att hoppas på ett kval redan i år – särskilt om vi får valpar i vår – men det KAN gå! Boendet har jag hur som helst bokat .

Jakt tränar Dipper också med stor inlevelse. Förutom allt annat kör vi, varje gång jag har någon mer person med mig, dubbel/trippelmarkeringar av olika slag och gemensamt sök med annan hund. Dipper (jag) satsar stenhårt på minst två JCh-titlar i år! Dessutom har jag bokat in en utställning åt Dipper – förhoppningsvis slipper min vackra färgglada gullunge ett (j) i sin svenska titel…?

Fina Dipper hösten 2008 (Foto Krister Sjöstrand)

I dag är det en alldeles särskild dag för det är Leias födelsedag ! (Tack för påminnelsen Ingela ). Hon ska få sig en härlig långpromenad i vårsolen och lite extra gott till kvällsmat.

Tack BSW för dina rader – nu känner jag mig mycket lugnare… puh! Dipper låter förresten hälsa att han vill ha många söta småsyskon och han lovar att han ska lära dem ALLT han kan; Speciella grimaser, krumbukter, roliga ljud och smackanden, olika figurer att springa i när man leker jage (“åttan” är en Stor Favvo!), hur man retar gallfeber på Leia m m m m m m… Det lär bli valpleverans runt jul och inte i slutet av maj…

Efter en god natts sömn på Pensionat Glusk i byn Schinkeln var vi redo för dag två i Lindau. Vi började med att titta på en DVD vi fått låna av Hinrich, från IGL 2009 – intressant..! Familjen Lorentzen bjöd oss sedan på lunch inne i lilla staden Gettorf och efter det tog vi en rejäl promenad i den kyliga blåsten tillsammans med Hinrich och Miina i Lindaus fina omgivningar. Miina och Leia lekte och rusade och hade stenkoll på några av de många rådjursflockar som bor i skogen. Hinrich körde några övningar med Miina och jag tyckte lika mycket om Miinas attityd, fart och stil nu som förra året! Himla trevlig tik!

Väl tillbaka var det dags för parning nr 2, lite över 24 timmar efter den första. Parningen gick finfint, Leia står som en staty, stark i kroppen som hon är. Efter 20 minuters hängning var det march direkt till bilen, kramar och adjö till härliga familjen Lorentzen och sedan full fart mot färjan i Puttgarden! Mumme är en säker och snabb förare och vi hann precis med den färja vi tänkt oss. Stort tack till snälla Krister som kom upp till Malmö med min bil! Efter överlastning av inköpt gods fortsatte jag mot Mölndal och Mumme och Krister ner till Trelleborg – där det är barmark!! Tusen tack igen Mumme, för som vanligt mycket trevligt sällskap och lån av bil (man får ju inte köra med dubbdäck i Tyskland så därför åkte vi i Mummes racer-Opel). Var hemma i Balltorp strax efter 23.30. Passade på att tömma bilen medan det var mörkt och alla grannar sov – vad skulle de annars tro ?

Innan jobbet stannade jag till vid Malins arbetsplats och hämtade upp min gullunge Dipper. Stort tack igen Malin för hjälpen! På lunchpromenaden sprang Dipper mest sin egen väg och brydde sig inte särskilt mycket om Leia, men nu på kvällen körde han en härlig show där han hoppade omkring och krumbuktade sig som värsta broncon med sin långa röda mjukis-orm och försökte med alla medel locka med sig Leia in i sovrummet . Säger det igen, jag har då aldrig haft en så humoristisk hund som Dipper – No Worries i hans Rosa bubbla, inte!

Åsså till Dagens stora fråga – blev det rätt denna gång..? Kollade nu igen på nätet och det står på flera ställen att man ska para två – tre dagar efter den tidpunkt tiken haft progesteronvärde 15. Det borde Leia ha haft natten mellan lör/sön, alternativt sent lördag kväll (hade alltså 19.9 kl 11 på söndagen). Dessutom står det att om tiken brukar sluta löpa på dag 21 ska man para dag 18-20, o s v. Är i och för sig inte helst säker på vad de menar med ”slutar löpa” (?) men om jag utgår från när Dipper vanligtvis slutar bry sig så brukar det vara ca dag 19, vilket då borde innebära att bästa parningsdagar är 16-18..? (Vi parade nu dag 16 och 17). Enda tecknet som avviker är att Leia fortfarande har lite blödning, eller mer som färgad flytning. Inte alls lika mycket som tidigare, men då några menar att man inte ska se något rött alls hoppas jag verkligen att det finns undantag från den regeln… Usch, det kommer att bli fyra jobbiga veckor innan jag kan göra ultraljudet 28 februari…