Tiden går som bekant fort när man har roligt och valparna har nu passerat 6 veckor. Vid vägningen i söndags vägde Skoj (skuldran) 5,2 kg, Aska 5 kg och Loke (tippen) 4,8 kg. Med en brasklapp dock för min våg som, upptäckte jag i söndags, endast visar jämna siffror i decimalen (alltså inte t ex 5,1 eller 5,3). Alla mår hur som helst prima! De har nu fått stifta bekantskap med vingar av olika viltslag (tack Elisabeth!) och får också sedan de var 5 veckor lite aktivering några gånger per dag genom att leta torrfoder i gräset (tack för tipset, Karen – de älskar detta!). Visselsignalen sitter rätt bra redan och till helgen bär det av ut i stora världen – då ska vi på utflykt med bilen!

I lördags hade vi fint besök från familjen Lorenzen som kom upp från Kiel med pappa Frodo och “kusin” Miina (en dotter till Frodo och en Pearlycoat-tik). Vi fick en härlig dag med både träning, massa prat och förstås mycket valpmys. Birthe och Hinrich var väldigt nöjda med valparna. De tyckte de var stora (förstås), med kraftiga stommar och mycket päls. De var lite förundrade över att valparna var så självständiga och coola, och det är de kanske (jag har ju inget att jämföra med). Både Malin och Hanna var med under dagen så de fick träffa både Frodo och hans familj och så även Elisabeth vars hane “Calson” är pappa till en tik som Frodo ska para i sommar.

Här kommer några kort från i fredags som Elisabeth tog med sin fina kamera – tack Elis!! Puss på dig! Underbara Skoj charmar vem som helst!

Söta Aska ser alltid snäll och rar ut på bild.
Lilla (nåja…) Loke är betydligt tuffare än vad han ser ut!
“Klumpen” Skoj fick vi väcka för fotografering – inte helt färdigsoven kanske?
Loke och Aska leker för fullt medan Skoj lugnt sover vidare…
Ett typiskt Leia-uttryck! Undrar om valparna får lika stora näsor som morsan sin…?
Helt okej i kondition är hon allt, men mycket mjölk fortfarande i juvret.

Eftersom de bara är tre, syskonen, lever de familjeliv tillsammans med oss andra vilket också innebär att sova på soffan smiley. De fattade blixtsnabbt att det gick att använda den (väldigt provisoriska) “pall” jag ställt framför soffan som trappa och tar sig upp och ner hur enkelt som helst.
Hela familjen sover middag!
En liten prins på röd kudde!