Blog Image

Nyheter

Svartalwens Nyheter

I denna blogg kan du följa vad som händer och sker med hundarna och mig. Varmt välkommen att lämna kommentarer, kom bara ihåg att skriva vem du är.

Mer om kennel Svartalwen kan du läsa på hemsidan www.svartalwen.com

Välkommen!

En bild till

November 2010 Posted on Sun, November 28, 2010 16:17:32

En bild till från i lördags, Leia längst till vänster med grått täcke (Foto I Karlsson).



Bild RM

November 2010 Posted on Sun, November 28, 2010 14:09:18

En bild som Ingela tog i lördags – säger mer än tusen ord, eller hur?!“I samspråk med Janne Wiberg, en av Dippers duktiga uppfödare som gick till final med sin fina hane Red!”



RM 2010 – ett snöigt SM

November 2010 Posted on Sun, November 28, 2010 13:47:31

Förväntningarna inför vår första start på Retrievermästerskapet var lågt ställda. Leia har de senaste veckorna gradvis tappat formen – kanske kommer löpet snarare än jag trott? I och för sig har vi sedan NC (sista helgen i oktober) bara tränat “jakt” två gånger – en gång i Kungsör då A-provet “frös in”och en gång för 14 dagar sedan då jag gick ut ensam med några dummiesar och hundarna. Känns såklart som en pinsamt dålig (och ärligt talat oseriös…) uppladdning inför ett svenskt mästerskap. Till mitt försvar får jag säga att tiden helt enkelt inte räckt till då det är för mörkt att träna på kvällarna efter jobbet och helgerna gått åt till brukstävlingar och domarkonferens (bruks).

Ingela hade ordnat en liten träning på fredagen hemma i Hulabäck och till vår hjälp hade vi snälla Margreth – tusen tack igen! Mekko var lika duktig som alltid och Leia sprang som vinden men lyssnade bara på typ var femte signal… Kylan bet ordentligt och efter någon timme gav vi upp och flydde in i värmen istället. Fredag kväll blev lika trevlig som alltid tillsammans med Magnus, Ingela och lilla söta My!

Samlingen på lördag morgon fick nog upp pulsen på de flesta av de 22 deltagarna. Då väderläget var som det var hade provledningen bestämt att allt jaktbart vilt skulle fällas – även gås. Det visade sig också bli ett stort aber för fem av ekipagen som direkt fick respass. En av dessa var dessvärre duktiga Mekko som inte ville gå i närkamp med en väsande gås!

Jag hade dragit startnr 19 och startade sent, näst sist i min grupp. Vi gick in för bedömning vid ettiden på eftermiddagen då snön föll tätt och ymnigt. Ekipaget innan oss, Fredrik Lindström med sin duktiga unge labbhane, fick anvisning om en fasan ca 100 meter tvärs över en hage där det fallit vilt lite här och var. Fredriks hund kom snabbt till området och sökte fint men hittade ingen fågel. Då fick han ny anvisning om vart fågeln var, “upp på gårdsplanen, ca 5 meter till vänster om bilen med släp – rätt nära den gula tegelbyggnaden”. Fredriks hund sprang (enligt publiken) vid ett tillfälle rakt över fågeln men fick dessvärre ingen vittring. Jag stod hela tiden och hoppades att de skulle få hem fågeln och kände direkt när domaren kallade tillbaka Fredriks hund att det skulle bli för tufft för Leia. En bra dag hade hon förmodligen löst uppgiften galant, men inte idag. Jag fick henne lite omständligt till området (fick samma felaktiga anvisning som Fredrik) men fick sedan inte stopp på henne för att få ut henne den sista korta biten upp på gårdsplanen. Leia ville istället ner till vänster i skogen där hon sett fågel falla och varifrån vinden förde med sig vittring från redan apporterad fågel. Inte överraskande att hon inte riktigt ville lyssna idag, dessvärre… Domaren gick ut och fann fågeln och så var dagen över för både Fredrik och mig.

Jag är ändå glad att jag startade, alla prov ger nya erfarenheter! Jag fick se många bra hundarbeten och träffa många trevliga människor. Behövde inte heller ha dåligt samvete för att jag “tog plats” då alla reserver fick startchans p g a många strykningar. Jag kommer absolut att anmäla fler gånger, nästa år förhoppningsvis med Dipper – det behövs fler gula labradorer bland alla svarta smiley.

Jag har ju startat på några SM vid det här laget (7 i bruks och 2 i lydnad – och även ett antal andra större mästerskap), och måste säga att i jämförelse är bruks-SM överlägset roligast att starta på. Stämningen, med flera tusen i publik och knivskarp konkurrens på lika villkor (nåja…) mellan landets bästa bruksekipage oavsett ras, går inte att beskriva – måste upplevas!

Det är många som under åren sagt till mig att om jag istället för att hålla på med allt möjligt kunde koncentrera mig på en gren kanske jag skulle lyckas fullt ut? Kanske det, men för mig räcker det inte som stimulans att “bara” ta en hund till champion (i en gren…) och sedan starta på ett SM (och kanske några andra större tävlingar) per år – jag vill, och behöver ha, mer än så! Jag skulle nog förgås av tristess om jag inte ständigt satte upp nya mål och nya utmaningar att anta. Så många championat, SM och mästerskap som möjligt för mig, tack smiley. Alla är vi olika och tur är väl det?