I dag är det en vecka sedan första parningen. So far so good – kan man säga. Leia är sedan i onsdags inte längre intressant för den Rosa Näsan (han var seglivad denna gång, brukar ge sig på knappt en vecka annars), och vi är nu tillbaka i vanlig rutin. Leia är pigg som en mört och glad som en lärka – som vanligt då ungefär. I dag ska vi in till veterinären för att ta en spruta “herpesvaccination”. Den kostar en del, men efter denna känns det som att jag har gjort allt jag kan för att maximera förutsättningarna för en bra dräktighet. Ultraljud tar vi 15 eller 16 februari.

Bild från Woody/Tiril-kullens avkommebeskrivning i maj 2008, 14 månader gamla. Från vänster; Blomma, A-L, Leia, Ivar och Bobben. (Foto Helena M-E)

I helgen vankas det jaktträning. Verkar ju inte vara någon idé att vänta till snön försvinner…. i alla fall inte om man tänkt sig några framgångar i år. Har också bokat upp lydnadsträning med min duktiga klubbkompis Karin. Det är bra att jag får lite press på mig så jag kommer igång med lydnaden – har märkligt svårt att få tummen ur annars. En ny flagglina inhandlades i går så nu ska Dipper en gång för alla få ordentlig skolning i framåtsändandets ädla konst! Skallet måste jag också ta tag i – att det ska vara så svårt att få något ljud ur den gule… Fast å andra sidan – har han väl börjat skälla får jag inte tyst på honom på ett kommando inte… Nåja, lite utmaningar ska man ju ha att lösa, eller hur?