Nu är vi hemma igen efter resa nr 2 till Lindau. Denna gång väl förberedda med blodprov och utstryk * 2! Resan började med att jag lämnade över Dipper i Malin och Håkans ömma vård innan jag susade E6 söder ut för att möta upp goda vännen Mumme strax utanför Malmö. Mumme var med sist också och jag är oerhört tacksam för att hon ville ta sig tid att åka med på ytterligare en resa! Dels för att hon är en synnerligen sympatisk person men också för hennes superba bilkörning – hon kör ungefär som jag (say no more)! Att hon dessutom har en slags inbyggd GPS är bara plus i kanten. Vi hittade fram till Lindau lika smidigt som förra gången. Dock var landskapet denna gång klätt i vinterskrud med på sina ställen rejäla snövallar som blåsts upp av den hårda vinden. Väl framme på fredag kvällen fick vi, förutom god fika, en perfekt parning. Leia frös som en staty när hon såg Frodo – hon är uppenbarligen oerhört förtjust i honom – och stod så fint så. Vi kunde således nöjda och glada åka vidare mot Pension Glusk i lilla byn Schinkel, där vi även bodde sist.
Efter frukost åkte vi tillbaka till familjen Lorentzen för att börja dagen med ännu en perfekt parning. Resten av dagen tillbringade Mumme och jag (och Leia, för all del) i byn Gettorf och den lite större staden Eckenförde. Vi fick oss en finfin men blåsig långpromenad vid havsstranden där Leia roade sig med att jaga småkaniner så det stod härliga till! Tack och lov kommer hon omedelbart på inkallning – annars hade hon minsann inte fått en så trevlig eftermiddag…

På kvällen var det dags för ytterligare ett besök hos Frodo. Frodo med familj bor i ett väldigt fint hus (ritat helt efter deras behov) på en stor härlig tomt.
Även denna gång fick vi en perfekt parning och efter en god middag och ännu mera hundprat stöp vi trötta i säng på Pension Glusk. Söndag morgon började något dramatiskt med att Leia och jag, precis då vi kommit tillbaka till pensionatet efter morgonpromenaden, fick en golden retrieverhane i hälarna! Jag fick till slut freda oss rätt brutalt och sprang de sista metrarna till dörren i full fart. Under frukosten såg vi golden-hunden cirkulera runt huset… Dock var han borta när vi väl skulle iväg. Även denna morgon fick vi en perfekt parning. Alla gånger har hängningarna varit i ganska precis 15 minuter. Det verkar med andra ord som om vi lyckats pricka exakt “rätt dagar”. Svar får vi om nio veckor… Eller om 30 dagar, då jag kommer att ta ett ultraljud.

Några bilder fick jag tagit, men det är som bekant inte lätt att ta kort på svarta hundar i snö… Här är i alla fall några på Frodo;
På väg tillbaka hem passade vi på att handla i BorderShop… det är nog tur att det är långt dit! Avslutningsvis bilder på Frodo och hans mycket trevliga husse Hinrich – som förutom att vara doktor i matematik och en duktig hundmänniska också visade sig vara semi-proffs i tennis!
Nu håller vi tummar, tassar och allt som är löst för att det frodas och gror små valpar i Leias mage!